De mest populära konsumtionsvarorna under Fredrik den stores tid (1700-tal) var öl, tobak och kaffe. Efter sjuårskriget var ekonomin knapp och Preussens ekonomiska fokus låg inrikes. Öl producerades alltid i Preussen, men tobak som bara växte i begränsad omfattning i Preussen, och framför allt kaffe, som fortfarande var ganska nytt, utgjorde ett problem för kungen.
Ölsoppa blir till kaffepuré
På den tiden var ölsoppa en vanlig måltid som puttrade på nästan alla spisar. Beroende på hur fullt skafferiet var bestod den av öl - som för övrigt även dracks av barn - bröd, spannmål och alla möjliga andra mättande ingredienser. När kaffebönorna för första gången nådde de mindre välbärgade medborgarna i Preussen spreds de som en löpeld. Den uppiggande effekten av koffeinet i soppan, även kallad kaffemos, förbättrade välbefinnandet hos befolkningen som tidigare hade ätit ölsoppa varje dag, som både gjorde en trött och säkert inte alltid smakade så bra. Bryggerierna var inte sena med att klaga över de förlorade affärerna till följd av denna nya "arbetardrog". De lokala maltkaffeproducenterna gillade inte heller det här med riktigt kaffe. Eftersom det inte gick att odla kaffebönor i Tyskland införde den preussiske kungen ett importförbud för rostat kaffe. Hans statliga kafferosteri fortsatte naturligtvis att rosta importerat kaffe åt kungen men sålde det bara för priser som vanliga medborgare inte hade råd med.
Införandet av kaffesniffare
I och med förbudet föddes yrket kaffesniffare eller kaffeluktare. Det var oftast invalida personer som anställdes till jämförelsevis höga löner för att lukta efter rostat kaffe. Rostat kaffe har ju en intensiv doft som är svår att dölja. Kaffesniffarna hade rätt att gå in i vilket hus som helst när som helst för att kroppsvisitera och lukta. 1781 förbjöds även import av råkaffe och kaffesniffarna fick nu även i uppdrag att spåra upp illegala rosterierer och inkassera höga provisioner.
Förbud fick inte människorna att glömma
Alla ansträngningar från Fredrik den store hjälpte inte. Smugglingen av kaffe tog allt större proportioner och kunde inte längre kontrolleras. Hans efterträdare insåg till slut att han gick miste om stora importskattebelopp. Han upphävde därför förbuden och återinförde importskatter; att gå till kaffehuset blev äntligen lagligt igen.