Strafftull på rostat kaffe infördes först av Fredrik den store i Preussen. Att införa en lyxskatt på koloniala produkter var på den tiden helt normalt. Men när kaffet blev allt vanligare och de importerade kvantiteterna översteg de för en exklusiv lyxprodukt, drog Fredrik den store i snöret och förbjöd importen av rostat kaffe helt och hållet. Efter en kort period då endast råkaffe fick importeras (med höga strafftullar), vilket innebar att man helt enkelt rostade sitt eget kaffe, förbjöds även rostning av kaffe. Monopolet på rostat kaffe innehades därför av det statliga rosteriet.
När den illegala kaffesmugglingen och spritsmugglingen fick okontrollerbara proportioner och det stod klart att staten gick miste om stora skatteintäkter upphävdes förbuden och skatterna återinfördes. Kaffeskatten i Tyskland (2,19 euro per kg kaffe) kan inte beskrivas som en skyddstull eftersom kaffe inte växer i landet. Men för att åtminstone skydda den tyska rostningskulturen infördes den nuvarande straffskatten på rostat kaffe. Detta innebär att kaffe än idag är föremål för dubbelbeskattning, eftersom vanlig moms naturligtvis fortfarande måste betalas för kaffe. Kaffe genererar varje år cirka en miljard euro till den tyska staten via skatt.
Eftersom rostningen av kaffe utgör ett stort steg i värdekedjan är det kontroversiellt att endast importera råkaffe tullfritt. De flesta kaffeodlande länder är rätt fattiga och skulle dra nytta av rostning i sitt eget land.